Med tanke på allt som händer i världen så känns det extra viktigt att prata om kärlek och även allt som hände i vårt Sverige för bara några veckor sen fick mig (och garanterat många andra) verkligen att tänka till på det här om att aldrig ta något eller någon för givet och att uttrycka tacksamhet för det vi har. Efter en längre tid som singel är det en rätt stor grej för mig att säga att jag är i ett förhållande igen. Att jag har en pojkvän och att vi nu helt plötsligt är två. Jag är väldigt stark i mig själv och är därtill rätt så extremt självständig och dessutom har jag  blivit van att kunna köra mitt egna race till 100 procent fullt ut “utan att behöva tänka på någon annan”.  Mina år som mestadels singel efter en större separation för några år sen har varit fantastiskt bra för mig som människa och för min egen personliga utveckling då jag kunnat satsa på mig själv och mina drömmar fullt ut. Det kan man såklart göra om  man är i en (bra) relation också men kanske att det såklart är lättare när man kan ha total fokus på sig själv.

Om man som jag är full av drömmar och har varit lyckligt lottad nog att under singeltiden haft ett underbart kompisgäng där många varit singlar eller där de som har partners alltid bjuder in och umgås i grupp är det lätt att bli bekväm i det livet – helt enkelt för att man har det så bra. Mitt huvud och hjärta har på det stora hela varit någon annanstans dem senaste åren, jag har liksom verkligen känt att jag behövt göra saker för mig själv och att jag haft den tiden är jag otroligt tacksam för. Jag har följt mina drömmar och sett dem som mina vägvisare och även om det långt ifrån ha varit en spikrak väg (tvärtom) så har jag bland annat hunnit startat företag, åkt på drömresor både själv och med vänner runt i världen och även funnit min yoga som för mig varit otroligt betydelsefullt för den jag är idag. Men någonstans i bakhuvudet mitt bland alla drömmar och projekt har jag ändå haft en rätt tydlig bild av min big love, och någonstans har den bilden ändå varit rätt klar av vad jag behöver och vill ha om det någon gång skulle bli intressant igen.

That person who enters your life out of nowwhere and suddenly means the world to you

Jag minns ett samtal med en bästa vän i början när jag och Nick hade träffats och jag inte riktigt visste hur jag skulle tackla det, var jag ens redo för en relation igen? Då uttryckte jag mina funderingar som en slags oro om att jag kanske nästan helt enkelt hade blivit “för självständig”, vilket min kära vän viftade bort med ett rätt stort leende. Snacka om ett angenämt problem om att ha det för bra i sitt förhållande med mig själv! Men ni förstår nog hur jag menar och vad jag tänkte. Hur som helst, råkar man nu hitta denna kärleken i en fantastiskt fin kanadensare på Bali så insåg jag tillslut att det bara är att följa hjärtat och det är förenklat vad som hände mellan mig och Nick – som är min underbart fina pojkvän. Det tog lång tid för mig att säga orden “Jag älskar dig” igen och det tog till och med tid innan jag började kalla Nick för pojkvän istället för “vän” och allt det där handlade såklart bara om mina rädslor.

I efterhand förstår jag att min rädsla var en känsla av att jag inte ville förlora mig själv och riskera att bli sårad igen efter att ha byggt upp mig själv och mitt liv så omsorgsfullt efter att ha varit rätt trasig efter dem senaste uppbrotten. Jag hade kontrollen och mådde ju så himla bra – så kommer en annan person helt plötsligt in i bilden från ingenstans. När vi ger oss i i nya världar så riskerar vi såklart alltid att bli sårade, kanske gäller det här som allra mest när vi pratar kärlek. Det är märkligt, för jag kan prata om det här ur ett psykologiskt perspektiv och säga kloka saker men så märker jag själv så väl att när det gäller mig själv så spelar gamla beteenden in och jag har haft lätt för att fastna i gamla tankemönster som verkligen inte gör mig gott när det handlar om just kärlek. Och vi kan aldrig vinna om vi inte vågar satsa, eller hur? Det är ju så livet funkar. Men av någon anledning kändes det betydligt mer skrämmande att kliva utanför min comfort zone när det gäller kärlek än för livets övriga utmaningar.

Med tanke på allt som händer i världen vill jag faktiskt bara dedikera det här inlägg till att våga välja kärlek framför rädsla och också till min Nick för att han är en så fantastiskt fin människa och för att han förstår mig på ett sätt som ingen annan på denna jord. Och för att han är så stark och trygg i sig själv och för att det får mig att känna lugn och trygghet, att jag också kan luta tillbaka och få vara svag ibland för att jag vet att han finns jämte mig som  min klippa oavsett vad. Han är initiativtagande, påhittig och otroligt rik på idéer och att kunna drömma som vi gör tillsammans är fantastiskt. Han har entreprenörskapet i sig och är ambitiös, passionerad och brinner för det han gör vilket han gör så himla bra. Han har glimten i ögat, hans leende gör mig bara så glad inifrån och ut och han är omtänksam som få och han har en unik förmåga att se detaljer och glädje i all the little things. Jag är otroligt stolt över att få kalla honom min pojkvän och jag är stolt över oss som par för vi gör något tillsammans som inte är det lättaste.

När mitt sinne är oroligt, när jag känner mig stressad eller ängslig eller vad det nu skulle kunna vara, då vet jag att rädslor och negativa tankar som härjar och styr. Men jag vet också att rädslor bara är tankar som blivit till känslor, dem är inte vår verklighet förrän vi själva gör dem till det. Många gånger handlar det bara om att kunna syna sina rädslor och kika på vad dem betyder och vad dem egentligen kommer ifrån. När jag ser klart och rent och är mitt innersta jag, när jag handlar från ljus och kärlek –  då känner jag också  lugn, lycka och sinnesro och livet och min yoga har lärt att (i slutändan om inte annat) guida mig rätt. För jag vet hur lätt det är att gå vilse om jag låter alla rädslor färga mina tankar, mina val och mitt liv. När vi går emot våra rädslor, där vi inte riktigt vet vad som kommer att hända och hur det ska gå – det är där magin väntar det är min innersta övertygelse. Så att ibland bara släppa taget, lita på livet och att lita på kärleken igen. För finns det något som är vackrare i hela världen är ren kärlek?

When we let go of our ego and our fears, then only universality and true love excist

Vi vill så ofta ha svar på saker och ting och det är då vi fastnar i oro för framtiden för att vi inte kan veta allt och vi kommer aldrig att få alla svar i förväg. Det gäller att bara försöka lita på hjärtat och att lita på livet och ha tillit till att allt just nu i det här ögonblicket är allt precis som det ska och att allt kommer att bli precis som det ska bli även om det innebär att gå över hinder och möta utmaningar längs med vägen. Självklart kommer vi alla att gå igenom mörker, och att övervinna rädslor är en del av livet och för mig själv så har jag fått jobba mycket med att våga lite på kärleken igen även när det stormar eller blir utmanande. Ren kärlek kommer alltid att vinna över mörker och även den ondska vår värld tvingas möta emellanåt. Om vi emellanåt helt enkelt bara vågar släppa taget och lämnar space så att bra saker och ting kan hända. Eller som Nick så klokt sa till mig för över ett år sen på Bali: “Well, maybe sometimes you just need to let good things happen to you”.

Wise word to live by eller vad säger du?

Fantastiskt vackra Canada! Innan jag lärde känna Nick var Canada ett land som jag konstigt nog aldrig “tänkt på så mycket” när det gäller resor och upplevelser (två saker som ligger mig varmt om hjärtat) och där av har jag aldrig heller riktigt funderat över hur enormt stort det här landet är. Och eftersom det bara bor runt 35 miljoner människor här i värdens näst största land så kan man ju tänka sig att det också finns oändligt med tom yta som ger plats för storslagen och vild natur som bara väntar på att bli upptäckt. Det finns så fantastiskt mycket vackert att se i vår värld och Canada är ett land jag bara vill se mer av ju mer jag lär känna det.  Älskar man som jag frisk luft, natur, outdoor life och öppna landskap så finns det mycket att upptäcka här! Niagara falls är bara ett av alla natural wonders som är väl värt ett besök i detta vidsträckta land of diversity.

Niagara Falls är en liten stad i Canada men det världen egentligen tänker på är såklart också samlingsnamnet för tre av världens mäktigaste vattenfall precis på gränsen mellan Canada (Ontario) och USA (New York State); the Horseshoe falls, the American Falls och the Bridal Veil Falls. Som högst mäter fallen hela 57 meter och som bredast är dem 790 meter – helt vansinnigt imponerande och ett besök vid fallen hänför nog vilken besökare som helst. Känslan av hur otroligt kraftfull naturen och mother earth är när vi bara låter henne vara, det går inte att bli annat än hänförd av så mycket storslagen skönhet vi bara fått till oss helt gratis. Påskhelgen blev för oss en helt lovely roadtrip ut på vägarna utanför Toronto och en sväng förbi Niagara falls kändes ju såklart givet. Wide open spaces och storslagen natur.. Makes my heart beat!

Once in a while, go somewhere that is inspoiled by man

Att få resa,se och uppleva vår fantastiskt vackra värld är bland det bästa jag vet och också ett helt underbart sätt att lära nytt om olika länder, religioner, kulturer och så vidare. Jag är väl medveten om att det händer mycket mörker på sina håll i världen men jag tror också att världen blir ljusare om var och en av oss börjar fokusera på det som finns som också bara är rent och vackert. Det är så lätt att fastna i mörker och hemskheter som pågår, inte minst efter vad som hände i Stockholm förra helgen. Det är dock min inre övertygelse att kärlek och skönhet är starkare än hat och mörker och kan vi alla också bli bättre på att stanna upp och ge oss själva detta, att se till att omge oss av kärlek, vackra ting och skönhet så tror jag att vi också mår bättre som individer men också i ett större perspektiv. Vad det nu än innebär för oss, det behöver inte vara landskap det kan även vara människor vi älskar som får oss att må bra. Det är ju också skönhet i sin renaste form.

Naturens läkande kraft för oss är ett faktum och finns bekräftat i en mängd vetenskapliga studier. Att vistas i naturen kan fungera som ren medicin när det gäller stresshantering, smärtlindring och mental återhämtning för att bara nämna några områden. Vi behöver ha grönområden och naturupplevelser för att må bra, såväl psykiskt som fysiskt och det är väl inte det minsta konstigt om vi tänker på människan ur ett evolutionärt perspektiv. Det behöver såklart inte betyda att vi ska ge oss ut i vildmarken, det kan räcka med att strosa i en vacker park och bara notera alla vackra träd och all grönska vi har omkring oss. En promenad i skogen kan göra underverk för en stressad själ och är mindfulness träning om vi vill att det ska vara det. I sammanhanget skulle jag dock vilja säga att ett besök till Niagara falls också är ren mindfulness träning, att stanna upp och bara låta sig förundras.

På många sätt påminner Canada mig om Sverige vad gäller naturen, vi har ungefär samma klimat men eftersom det sträcker sig över en sån enorm yta varierar det ju såklart kraftigt. Nyfiken som jag är har jag haft lyxen att lära mer om detta fantastiska land på plats och ställa alla frågor jag önskar till min local som också är min kärlek. En roadtrip kust till kust i en campervan ligger där av numer också på vår drömlista över resor vi vill göra längre fram för att verkligen kunna ta del av alla landskap och enorma nationalparker detta land har att erbjuda. En sån resa lockar mig på mer än ett sätt, då jag har en kärlek och längtan efter att ibland bara släppa taget och leva på mindre för att istället kunna leva mer. Ett äventyr i sig att bara kunna ge sig ut i världen för att reconnect med oss själva så väl som mother earth. Denna resa kommer inom sin tid med andra ord..! Var hämtar du kraft och energi?

Wilderness is not a luxury but a necessity of the human spirit

Mitt i hjärtat av Toronto ligger underbart bohemiska Kensington Market som är en smältdegel av olika kulturer samlat på en relativt liten yta. Kensington beskrivs som ett av Torontos mest levande och bubblande neigbourhoods och toppar definitivt to do listan vad gäller Toronto sightseeing i guider så väl som på min egen lista. Jag blev kär redan i vintras när jag var här men idag var det betydligt trevligare att strosa runt på grund av vädret och idag har jag vänt och vridit på hela området och fått prata med en massa trevliga människor. Det finns så mycket att lära av alla när vi bara börjar ställa frågor – vilket jag gärna gör när jag är ute och reser. Mötet mellan människor är som en skola i sig, så ser jag på det och jag är tacksam varenda gång jag får chansen att lära och uppleva nytt.

Tror inte jag har missat en enda liten gränd  och jag har kikat in i varenda liten happy healhty organic shop och fik jag kunnat hitta med fokus på veganskt och vegetariskt – för det finns gott om dem här. Med andra ord har jag gjort ett bra jobb idag med research för kommande food safaris, upplevelser och samtidigt tankat en massa inspiration! Jag älskar det här området och jag önskar vi hade ett likadant på hemmaplan, en salig hippe-mix av olika kulturer och världsdelar som speglar sig i alla butiker, affärer och mysiga caféer  här precis som på människorna. Runt Kensington  har man samlats från världens alla olika hörn och det märks inte minst i utbudet av mat från världens olika hörn. Tänk om vi kunde samsas på samma sätt och trivas ihop trots alla våra olikheter vart vi än var i världen? Den känslan och tanken är extra stark efter vad som hände i fredags i vårt vackra Stockholm.

Här finns det som sagt gott om caféer som specialiserat sig på vegetariskt och veganskt, tror jag kan har hittat det sötaste fiket någonsin om vi pratar vegan sweat treats – Wandas pie in the sky. Och även Cosmic treats och Hibiscus (för att nämna några) rekommenderar jag varmt om ni någonsin besöker Toronto och vill få inspiration på hur man kan fika och äta delikat och veganskt och samtidigt lite mer hälsosamt och medvetet. Men också precis som i resten av Toronto finns det verkligen något för alla vem man än är, här hittar man smakupplevelser från hela världen från bland annat Iran, Peru, Mexico, Sri Lanka, Jamaica och övriga delar av Karibien med mera. Men det finns precis lika många söta moderna urban delis och kaféer med nytänkande koncept som bjuder in till långa mysiga fikastunder med gott om tid för jobb, skratt, härliga life talks eller vad man nu söker eller känner för.

Kensington är bohemiskt, färgglatt och liksom lite upp och ner. Många husväggar pryds av graffiti och det är nästan lite små stökigt här och var på gatorna men här funkar det för allt smälter samman till en underbar helhet där människor från alla världens hörn uppenbarligen söker sig till och verkligen trivs. När jag strosar runt i Kensington så känns det som att jag är ute och reser i världen fast jag redan är ute och reser (hur girig får man bli?: ). Ungefär den känslan är lätt att få i hela Toronto men här är den känslan ännu mer koncentrerad och tydlig och jag slås jag av den där bubblande upptäckar-/resekänslan som jag älskar så och som gör att jag känner mig så levande. Ibland kan jag  fascineras över hur mycket jag hinner göra när jag är “ledig” och dagarna faktiskt inte går i ett. Vilket dem kanske egentligen gör från morgon till slut men utifrån ett lugnare, självvalt och balanserat tempo.

Whererever you go, create adventures for yourself and live with all your heart

Idag var jag exempelvis uppe 5.30 och gick på en underbar Flow klass på min härliga yogastudio I am Yoga , stannade kvar och mediterade och fastnade därefter i ett inspirerande samtal med yogaläraren som därutöver ledde en av dem skönaste flow klasserna jag någonsin gått på – och en sådan kvinna måste man ju samtala med: ) Jag var hemma och hade hunnit duscha och ställa fram en happy healthy broccoli frukost med hummus och gott om goodness redan till kl. 9.00 som jag njöt av i lugn och ro. Efter att ha jobbat några timmar gav jag mig sen ut med cykeln (känner mig som en äkta Toronto-bo!), kameraväska och dator för dagens jobb och för att idag mainly upptäcka Kensington inifrån och ut.  Sen dess har jag träffat olika sorters spännande människor, lärt mig nytt den vägen och samtidigt hämtat en massa inspiration.

Jag har äntligen även fått (gett mig själv) tiden att leka med min nya systemkamera som jag försöker bli vän med vilket är något jag velat komma igång med i åratal. Efter yoga, jobb och dagens alla upplevelser har jag nu landat på mysiga Ideal Coffe där många med mig sitter och jobbar. Och klockan är bara 15.00! Om du tänker efter själv, skillnaden på de upplevelser vi hinner ta in en stressig dag på jobbet och jämför dem med en levande “ledig” dag – även om vi då också gör en massa saker. Den största skillnaden är väl att dem snabba dagarna tenderar livet att gå så fort att vi inte riktigt hinner att leva och uppleva livet för vi drunknar i allt görande. I min värld vill jag hinna leva livet med varje andetag, då är jag mitt bästa jag och det är faktiskt då jag också producerar som allra bäst och jag tror det gäller oss allihopa.  I vilken värld känner du dig som mest levande och vart trivs du som allra bäst?